Archive for November, 2019

Beforeigners vs. Vikings: Vem svär bäst på fornnordiska?

Tuesday, November 19th, 2019

Fornnordiska, fornengelska, indoeuropeiska, gammelsamiska och fornfranska har aldrig hörts så mycket i tv som nu. Mycket beroende på att tv inte fanns då var och varannan talade fornnordiska eller protoindoeuropeiska, men också beroende på den starka trenden med rekvisitaspråk i litteratur och film. Alla fantasy- och science fictionverk med självaktning måste i dag ha trovärdiga språk för alver och utomjordingar – du kan läsa mer om dem i Liftarens parlör till galaxen: Allt du behöver veta om 121 språk som inte finns.

Den norska HBO-serien Beforeigners är inget undantag från denna trend. Här talas så väl mesolitiska, fornnordiska, gammelsamiska som en norsk 1800-talsdialekt. I serien, som utspelas i Oslo i nutid, inträffar ett märkligt fenomen: ljusblixtar syns i haven, och människor från tidigare epoker – stenåldern, vikingatiden och sent 1800-tal – kommer upp till ytan i dess spår.

Tusentals ”framvandrare” måste nu integreras i det moderna samhället, som snart blir en smältdegel av kulturuttryck från olika tidsåldrar. ”Multitemporala” par bildas, nutidsmänniskor kommer ut som ”transtemporala”. På vänsterkanten talar man om vikten av ”flertemporala arbetsplatser” och på högerkanten uppstår ”tidsistiska” rörelser. En lätt maskerad samtidskommentar alltså, men också en spännande deckarhistoria. Och en hel del talat fornspråk!

Tre lingvister, Alexander Lykke, André Dannevig och Julian Lysvik, vid Oslo universitet anlitades för att skapa språk till serien, de samarbetade men tog huvudansvaret för var sitt språk.

Åt framvandrarna från 1800-talet har man återskapat ett tidstypiskt språk som såklart har en hel del att hämta från litteratur och tidningar från den tiden. Men att återskapa talspråk och uttal är inte lika lätt. Det finns inga inspelningar från denna tid. Man ville inte att det skulle låta varken för Ibsenskt eller danskt. En ledtråd till talspråket i serien fick André Dannevig från sin farfar som kunde berätta om hur hans far, som var född på 1800-talet, talade.

Att återskapa det språk som talades i Oslotrakten för 10 000 är sedan var naturligtvis omöjligt. Stenåldersspråket i serien som de kallar mesolitiska, eller surhes, är påhittat från grunden. Främst laborerade man med en brytning på norska som skulle verka trovärdig och inte påminna om någon annan välkänd accent, som finska eller franska. Stenåldersmänniskorna i serien talar alltså främst norska med varandra, men med en speciell språkmelodi som de lånade in från ett språk i kaukasus med betoning på sista stavelsen och även ”h-ljud” i slutet av ord. Allt för att komma bort från norskans sjungande melodi. Utifrån brytningen hittade sedan Julian Lysvik på ett språk från grunden med ”fyra kasus och ett relativt komplext böjningssystem för verb”. urfa betyder snäll och urfam snällhet. Stenåldersfolket namn på havet är ”det stora saltet” och eftersom framvandrarna dyker upp i havet i vår tid så har deras uttryck blivit tešaksúl pešóf, det första ordet betyder resande och det andra salt.

Det språk man hör mest av i Beforeigners är emellertid fornnordiska. Det finns ju en hel del skriftligt material och även tidigare språkforskning som gör att man kan återskapa fornnordiska som skriftspråk ganska väl, även om språket riskerar att bli lite ”högstämt”. Ett problem för Alexander K. Lykke var emellertid att framvandrarna kommer från 1000-talet, medan de flesta källor på fornnordiska är från 1200-talet. Så han fick helt enkelt rekonstruera hur språket skulle ha tett sig 200 år tidigare. Han valde konsekvent de former av fornskandinaviskan som forskare anser vara äldre former av språket. Däremot vet man inte hur språket lät, så för enkelheten tänkte man först ge språket ett isländskt tonfall. När det visade sig att huvudrollen skulle spelas av den finska skådespelaren Krista Kosonen blev Alexander Lykke emellertid eld och lågor eftersom vikingarna antagligen talade med tydliga, rullande -r, precis som i finskan! Så Krista Kosonens uttal blev vägledande för den talade fornnordiskan, snarare än de isländska skådespelarnas uttal.

En speciell svårighet var att konstruera svordomar från hednisk tid. Många av våra moderna svordomar, som ”satan” eller ”helvete” skulle inte förkristna framvandrare använda. En motsvarighet till ”fuck” – streða hittade han på en runsten, och genom att sätta ihop ordet för ”jätte” med ”penis” så skapade han ett eget saftigt uttryck – jotnahreðr. Min egen favoritsvordom är när huvudpersonen Alfhildr med sin fornnordiska brytning emellanåt väser: skitr.

Liknande problem hade man i Vikings när man för den tv-serien också återskapade fornnordisk dialog. Erika Sigurdsson som gjorde den norröna dialogen till Vikingssåg också just svordomar och snuskiga förolämpningar i manuset som ett problem. Två fraser som hon konstruerade:

maðrstroðinn! – fucker!

færðu at moga kellingu sjúka – go bang a sick old lady!


Möjligen kan Vikings och Beforeigners låna in lite fornskandinaviska fraser av varandra? Byta vikingasvordomar med varandra?

Vi får heller inte glömma att det i Beforeignersrör sig om ett fornspråk som talas i en nutid, så språket har såklart påverkats av modern norska. Till exempel har Lykke uppfunnit ordet talafjol som är framvandrarnas ord för smartphone. ”Fjøl” betyder bräda på norska – så ”talbräda”.

I andra fall kanske det faller sig naturligare att låna in ord rakt av som i repliken:

Þú veitzt at þetta er pólitibíl

”Politibil” är ett direkt inlån från norskan i den moderna fornnordiskan, vilket förefaller naturligt. Polis och bil är ju i sin tur låneord, via andra språk, från grekiska och latin. Jämför man med isländska så heter polis ”lögreglan”, men det är nyisländska och inget ord som fanns på 1 000-talet.

Ett av slagorden i serien är ”Nej till tidsism”, vilket skulle översättas till norrönt språk, men eftersom ”nej” inte finns belagt så långt tillbaka fick frasen bli: Stǫðva tiðháttahatrit!– Stanna tid-typ-hatet!

Den kanske mest spännande språket som rekonstruerats för serien är gammelsamiska. De äldsta bevarade källorna av samiska är från 1600-talet, men filmteamet behövde repliker på samiska från 1 000-talet. Lingvisterna fick kontakt med professor Rolf Theil som nyss publicerat en artikel om urnordiska låneord i samiskan och han tog på sig uppgiften att rekonstruera nog med gammelsamiska för en handfull repliker i serien. Så när denna ålderdomliga samiska talas för första gången på 1 000 år så är repliken ett svar på en fråga ställd på fornnordiska: ”Vad vill du honom?”

”Kyssa honom där solen aldrig skiner.”

Lägger vi till andra rekonstruerade fornspråk som talats i filmer de senaste åren, som fornfranska och fornengelska i Vikings, indoeuropeiska i Alien: Prometheus och påhittade ur- eller stenålderspråk som ulamiskan i Kampen om Elden (1981), beama i Alpha (2018) eller atlantiskan i Disneys Atlantis (2001), så ser vi en verklig språkboom för fornspråk.

Man behöver alltså inte blicka ut i rymden eller till fantasyvärldar för att hitta välgjorda rekvisitaspråk, man kan bara gräva lite i den språkhistoriska myllan.


Här bloggar Alexander Lykke, André Dannevig och Julian Lysvik om språken i Beforeigners:

https://beforeigners.wixsite.com/beforeigeners-lang/home/

Musical Interlude

Friday, November 15th, 2019

In English this time.

This song has been going through my head lately, so I am sharing…

Fiat Lingua article

Wednesday, November 13th, 2019

Of course the one month I forget to check Fiat Lingua on the first is the month David publishes my article.

Trompe l’Œil Conlanging—Or How to Fake Depth in a Conlang

Enjoy!

Also, my biography has changed. Delete the last sentence.

Detail #385: A Type of Letter Shape

Sunday, November 10th, 2019
I seldom have ideas about writing in this group, and I generally am not a very graphically oriented person. But I figured a language could have a few different types of letters:

positionwise absolute letters

The form of an positionwise absolute letter is predictable from its position in a word. Available positions might be script-specific: some language might distinguish initial from other, some may have initial, medial and final, some may have sentence-initial vs. others, etc. Some may have word-initial, second, and other, etc.

left- and right-outline adhering letters
Left-adhering letters shape their right side so at to adhere to the outline of the letter to their right. Thus, the curve or line simply doubles the neighbouring letter's left or right side. Say the J in "John" had a slight bulge to leave some space for the "o". (Of course, this idea can be turned 90 degrees for scripts that are vertical instead of horizontal.)

Edge cases might entirely be missing for these letters, or they behave in special ways at word boundaries - or there may be some placeholder letters for that situation.

dual-outline adhering letters
These only have some small medial detail and otherwise match the shapes of the left and right of the surrounding letters.

other?
Letters that cross into other letters could of course be feasible, and their shape could be controlled by the properties of the other letter.

Detail #384: Making Adjectives more Dynamic

Monday, November 4th, 2019
One word class that sometimes does not get all the love it deserves is adjectives. Sometimes, they are just made a special type of verbs (or barely even special, at that), and sometimes they are conflated with nouns.

I have previously suggested a language that splits them in two new classes but I imagine there may be other things to do with them.

Let's make something like cases but exclusively for adjectives, that operate separately from the cases of nouns.

Here's a few such cases:
1. Qualitative
The basic use of an adjective: tells us something about the noun. Can appear both as subject and complement:
I am hungry
the red house
2. Translative
Much like how this case is used in Finnish on both adjectives and nouns, it expresses a quality the noun acquires. Unlike in Finnish, however, this can mark an NP that is undergoing a transition due to the verb:
hungry-TRNSL wolf ran
the wolf ran (and therefore got hungry)
"the wolf ran itself hungry"
3. Terminative-translative
Like the translative, but restricts the verb's time span or aspect:
tired-TT man worked
the man worked until he got tired
4. Essive
Qualitative, but restricts timespans:
you can come to the new open-ess store
you can come to the new store when it's open

old-ess you can sleep
you can sleep when you're old
It can also inform about cause:
I hated the new loud-ess guitarist
 5.  Post-essive:
Marks 'after being', or direct cause:
small-PE you will have to pay taxes
I saw the shiny-PE clothing

Conlangery Shorts 31: Listen Like a Conlanger — Child Language

Sunday, November 3rd, 2019
You can get early access to episodes by pledging $5 or more on Patreon!To view this content, you must be a member of Conlangery Podcast's Patreon at "Early Access" or higher tier Unlock with PatreonAlready a Patreon member? Refresh to access this post.

Trompe l’Œil Conlanging—Or How to Fake Depth in a Conlang

Friday, November 1st, 2019

Sylvia Sotomayor has been conlanging since she read Tolkien at an impressionable age. She is best known for the Kēlen language, which won a Smiley Award in 2009. She is currently the Treasurer of the Language Creation Society, and keeps the membership rolls and the LCS Lending Library.

Abstract

In this short essay, longtime conlanger Sylvia Sotomayor illustrates some simple ways to give one’s conlang the illusion of depth.

Version History

Creative Commons License
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-NoDerivs 3.0 Unported License.