Archive for December, 2019

The Witcher vs. Game of Thrones – och mannen som skapar all alviska

Friday, December 20th, 2019

Julens stora fantasyhändelse verkar häxkarlen Geralt från Rivia komma att stå för. Åtminstone hoppas Netflix det, för The Witcher är deras stora utmanare till HBO:s Game for Thrones. Producenterna pratar redan om att de planerar för sju säsonger innan första avsnittet ens har sänts. Och bakom kulisserna finner vi ingen annan än språktrollkarlen från Liftarens parlör till galaxen – allt du behöver veta om 121 språk som inte finns: David J. Peterson.

Producenternas förhoppning för serien grundar sig inte enbart på att snyggingen Henry Cavill har huvudrollen, utan också på att The Witcher är ett populärt och välkänt datorspel med en upparbetad fan-base. Spelet är i sin tur en slags fortsättning på de noveller och romaner om häxkarlen (ja, så kallas han på svenska!) som den polske författaren Andrzej Sapkowski ligger bakom. De första novellerna kom redan 1990 och efterhand kom det också fem romaner, ”Sagan om häxkarlen”, och riktig fart tog serien när dess värld förvandlades till dator- och rollspel.

En polsk Tolkien

Geralt från Rivia är alltså en häxkarl (witcher) som helt enkelt försörjer sig, i ett medeltida polskt parallelluniversum, med att avförtrolla människor och döda allehanda vidunder. Som en polsk Tolkien hämtar Andrzej Sapkowski inspiration i polsk och baltisk folktro, och det är en värld som inte bara befolkas av alver och dvärgar utan även av monster som mylingar, bysingar, vampyrer, vattennymfer, varulvar, landvättare, dyklor, gaffelsvansar, nattramnar och drakar. Gröna, svarta och röda drakar. Men drakar jagar häxkarlar inte. Om de kan undvika det …

Det är alltså ett koncept som passar novell- och serieformen väl. Geralt från Rivia kommer till en by som plågas av ett vidunder, kämpar och besegrar det och drar sedan vidare till nästa avsnitt. Tack vare att häxkarlen har hängt med sedan 1990-talet och varit huvudperson i tre datorspel så finns det en välkonstruerad värld, mytologi och historia att bygga tv-serien på. Och kanske även det viktigaste – språk!


Man kan inte klandra rollbesättningen – för att efterlikna TV-spelsversionen av karaktären krävs en käklinje som Cavills. 

De flesta i häxkarlens värld talar det allmänna språket, den världens lingua franca som representeras av engelska i tv-serien, men det finns även det gamla språket (Elder Speech) – det inomvärldsliga ”latinet”. Det gamla språket, Hen Llinge, är alviska och talas främst av alver och dryader. Alverna är de äldre invånarna i världen, men nuförtiden är de få och lever undanträngda i människornas tidsålder.

Men det gamla språket används också, som sig bör, av magiker och de lärda. Liksom latin har gett upphov till språk som italienska, franska, spanska etc. så har också det gamla språket gett upphov till språken/dialekterna de talar i Nilfgaard, Zerrikanien och på Skelligeöarna. Det finns alltså gott om tillfällen att använda Hen Llinge för den hugade. Andrzej Sapkowski tog sig an den utmaningen, till skillnad från Game of Thrones skapare George R. R. Martin. Även om dothrakiska och valyriska är två av de mest välkända, välkomponerade, hiitepåspråken i dag, så har George RR Martin haft väldigt lite med dem att göra. Martin erkände att han inte var någon Tolkien och hade svårt att själv konstruera språk, så i böckerna finns det väldigt lite av dothrakiska och valyriska – det var först med tv-serien Game of Thrones som språken fick liv på riktigt. Producenterna ordnade en språkaudition och David J. Peterson tog hem den och fick därefter i uppdrag att skapa de vackra språken. Vi återkommer till David J. Peterson om en stund.

Tolkiens arv

Andrzej Sapkowski utvecklade alltså Hen Llinge till böckerna. Han utgick främst från keltiska språk, walesiska, iriska och gaeliska, för sin version av alviska. Vilket faktiskt inte är helt ovanligt för alviska språk, som förmodligen hänger samman med att Tolkien inspirerades av walesiska för alvspråket sindarin. Liksom hur Tolkien satt standarden för hur alver gestaltas i litteraturen efter honom, så färgar hans alviska språk av sig när andra författare skapar språk för sina alver.

Det gamla språket har även hämtat inspiration från latin och germanska språk. Till exempel har Sapkowski hämtat två viktiga verb, ”att vara” och ”att ha”, från latinet – esse och habet. I original så representeras ju det allmänna språket av polska och för att ge läsarna en helt annan känsla för det gamla språket har Sapkowski naturligt nog hämtat inspiration från icke-slaviska språk. Minst ett låneord kommer från Tolkiens sindarin – pherian (hobbit). Från svenskan har Sapowski hämtat ordet för spion, angivare – an’givare! (Kanske inte så smickrande för oss svenskar som är mer vana vid att man lånar från vår stolta kanslisvenska, typ ”ombudsman”.)

Några fraser på det gamla språket:

Mir’ me vara – Visa mig dina gudar

Que suecc’s?  – Vad händer?

A d’yaebl aép arse – En djävul i din röv

Ire lokke, ire tedd – En annan plats, en annan tid

Ymladda dh’oine. Ess’tedd, esse creasa – Slåss mot människorna. Det är dags, det här kommer att vara platsen.

Peterson återvänder

Vad nu alla språknördar ser fram emot inför premiären av The Witcher är såklart att få höra det gamla språket talas – och så kommer det också att bli! Även om det finns en hel del av språket i böckerna, så har Sapkowski inte utvecklat ett fullständigt, ”riktigt” språk, men producenterna har anställt ingen mindre än David J. Peterson för att ge alverna ett tvättäkta tungomål! Så The Witcher kommer att tävla med Game of Thrones även på detta område – det vackraste eller bästa hittepåspråket! Sedan David J. Peterson vann uttagningen för att konstruera språk till Game of Thrones har han de senaste tio åren jobbat heltid med att skapa språk till filmer och tv-serier. Så hör du ett utomjordiskt språk talas på vita duken i en ny film så är det stor chans att det är Peterson som ligger bakom det.

Det är inte heller första gången han utvecklar ett alviskt språk. Minst tre av dem har hörts på vita duken:

Shiväisith – Svartalfernas spark från Thor: The Dark World.

Övüsi – alviska från Bright.

Elvish – Tomtenissarnas (elves) språk från The Christmas Chronicles.

För att skapa Hen Llinge, eller Hen Linge som Peterson ändra stavningen till för att det ska bli tydligare hur det uttalas, har gått igenom och analyserat allt som Andrzej Sapkowski skrivit på och om språket i böckerna och byggt vidare på det.

Så vi kan räkna med att Peterson varsamt förvandlar Sapkowskis ganska väl genomtänkta rekvisitaspråk till ett fullt fungerande och detaljerat språk. I Game of Thrones mostvarar valyriskan det gamla språket i The Witcher, och för det utvecklade Peterson flera olika dialekter, dels den klassiska valyriskan och sedan olika derivat som astaporisk valyriska och de olika dialekter som talas i stadsstater i Essos. Så förhoppningen finns att vi får se en liknande utveckling av det gamla språket, det vill säga att Peterson får tillfälle att utveckla till exempel de dryadiska och zerrikanska dialekterna av det gamla språket.

I böckerna finns det ord som är specifika för de olika dialekterna, men det är i inte särskilt utvecklat och här skulle Peterson hantverk vara guld värd för alla som är intresserade av språken i the Witcher. Så vi håller tummarna för att det verkligen blir sju säsonger som producenterna kaxigt har antytt – språkutveckling tar ju sin tid.

Detail #388: A Twist in Coordination and Gaps

Tuesday, December 17th, 2019
Before getting to the main content of today, I'll give some updates about things I am working on:

Currently, I am working on three main conlanging-related projects, two of these being conlangs, the third being a tool for conlangers. The two conlangs, however, rely on the tool being workable, and it is as of yet in a bit of a planning stage. Until it is done, this blog will probably not be updated very often. Expect maybe half a year for the unveiling of the tool, depending on work, other hobbies and other inconveniences. Let's set a deadline at Hannukkah 5781. Another conlang-related tool is in the early early planning stages, but will probably not see the lights of day until 2021.

In addition, I am coding a microtonal pitch perception webapp; it is still in its early alpha test days (and due to getting a new, more challenging job and a dog last january, I have not had much time to update it over the last year or so, the alpha test period really got out of hand!)

Also, I've been doing a fair share of duolingo in recent months, and if you don't already use it, I would definitely recommend it!

But ... on to linguistics!

It is not unusual for languages to permit leaving a gap when coordinating things in some kind of subordinate construction:
I eat and _ sleep.
They both saw _ and heard you.
He spent some time in Germany and _ Austria.
You are a good singer, both with _ and without amplification.
 Now... we can imagine restrictions on this, and I am thinking of a few interesting ones.

1) Gender and Number Restrictions
One could imagine a restriction whereby any two nouns after a preposition need to be of the same gender and number - otherwise, the preposition needs to be repeated before the next noun(s).
This could even cut into subsets of the genders - one could require the same animacy as well. Also, some genders might be "closer" related to others, so e.g. masculine and neuter in German could maybe work?

2) Case 
This gets a bit trickier, and mostly applies in languages with a case system like that of conservative IE languages. The cases of both nouns have to have the same distribution in the paradigm. Here, I mean a rather odd sense of what a case is: a case is an ending. In Russian, the feminine dative has the same suffix as the feminine prepositional, and thus, they'd be the same case here - and maybe we could accept masculine prepositionals to coordinate with feminine prepositionals, because they take the same suffix as well. But masculine datives and feminine datives would be an odd mix, due to the masculine datives being distinct.

In the case of Russian, this would allow animate masculine nominatives and feminines to co-ordinate (because, although these are different suffixes, the suffixes have the same *distribution*), and it would let masculine and feminine instrumentals to co-ordinate, because their suffixes also have the same distribution.

Case, however, lets us also think about coordination of verbs and prepositions: only those that take the same type of case on their object can allow gaps over coordination.

blairjay asked: So, I’m starting to conlang…

Sunday, December 1st, 2019

blairjay asked:
So, I'm starting to conlang. Do you feel that making a conlang before a world/culture might be better, so you can base place names and such in the conlang?


A good question. I always feel like a conlang and its culture are so intrinsically related that I don’t think you can do one with no thought for the other.
In fact the very choices you make on your conlang will inform you of the culture. E.g.: why is the word for “to grow” related to “tree”? Why “ten” is related to “hand”? Etc. It’s always good to think of this little bits of culture when developing your conlang and viceversa.
Consider names: if you have many names with the word for “duck”, then what is its significance in the culture of those speakers? What’s taboo? What’s not? All those questions spring from the creation of the language itself.
So, I would advice to have both in mind, you can start with one or the other of course, but ultimately they will show some relationship.
I hope I have answered your question and thanks for asking! Keep them coming! 😃

Originally appearing in: Nicoconlangs Tumblr
See more at nicoconlangs.tumblr.com

Designing an Artificial Language: Opposites

Sunday, December 1st, 2019

Rick Morneau is a long-time language creator who lives in rural Idaho. In the early 1990s, he wrote a series of essays on language design that proved to be quite influential in the early language creation community. Their quality has endured since their original publication, and continue to be read and enjoyed by language creators the world over.

Abstract

This essay discusses one approach to dealing with words of opposite meaning. For a much more thorough treatment of opposites, read the monograph Lexical Semantics.

Version History

Creative Commons License
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-NoDerivs 3.0 Unported License.