Fornnordiska, fornengelska, indoeuropeiska, gammelsamiska och fornfranska har aldrig hörts så mycket i tv som nu. Mycket beroende på att tv inte fanns då var och varannan talade fornnordiska eller protoindoeuropeiska, men också beroende på den starka trenden med rekvisitaspråk i litteratur och film. Alla fantasy- och science fictionverk med självaktning måste i dag ha trovärdiga språk för alver och utomjordingar – du kan läsa mer om dem i Liftarens parlör till galaxen: Allt du behöver veta om 121 språk som inte finns.
Den norska HBO-serien Beforeigners är inget undantag från denna trend. Här talas så väl mesolitiska, fornnordiska, gammelsamiska som en norsk 1800-talsdialekt. I serien, som utspelas i Oslo i nutid, inträffar ett märkligt fenomen: ljusblixtar syns i haven, och människor från tidigare epoker – stenåldern, vikingatiden och sent 1800-tal – kommer upp till ytan i dess spår.
Tusentals ”framvandrare” måste nu integreras i det moderna samhället, som snart blir en smältdegel av kulturuttryck från olika tidsåldrar. ”Multitemporala” par bildas, nutidsmänniskor kommer ut som ”transtemporala”. På vänsterkanten talar man om vikten av ”flertemporala arbetsplatser” och på högerkanten uppstår ”tidsistiska” rörelser. En lätt maskerad samtidskommentar alltså, men också en spännande deckarhistoria. Och en hel del talat fornspråk!
Tre lingvister, Alexander Lykke, André Dannevig och Julian Lysvik, vid Oslo universitet anlitades för att skapa språk till serien, de samarbetade men tog huvudansvaret för var sitt språk.
Åt framvandrarna från 1800-talet har man återskapat ett tidstypiskt språk som såklart har en hel del att hämta från litteratur och tidningar från den tiden. Men att återskapa talspråk och uttal är inte lika lätt. Det finns inga inspelningar från denna tid. Man ville inte att det skulle låta varken för Ibsenskt eller danskt. En ledtråd till talspråket i serien fick André Dannevig från sin farfar som kunde berätta om hur hans far, som var född på 1800-talet, talade.
Att återskapa det språk som talades i Oslotrakten för 10 000 är sedan var naturligtvis omöjligt. Stenåldersspråket i serien som de kallar mesolitiska, eller surhes, är påhittat från grunden. Främst laborerade man med en brytning på norska som skulle verka trovärdig och inte påminna om någon annan välkänd accent, som finska eller franska. Stenåldersmänniskorna i serien talar alltså främst norska med varandra, men med en speciell språkmelodi som de lånade in från ett språk i kaukasus med betoning på sista stavelsen och även ”h-ljud” i slutet av ord. Allt för att komma bort från norskans sjungande melodi. Utifrån brytningen hittade sedan Julian Lysvik på ett språk från grunden med ”fyra kasus och ett relativt komplext böjningssystem för verb”. urfa betyder snäll och urfam snällhet. Stenåldersfolket namn på havet är ”det stora saltet” och eftersom framvandrarna dyker upp i havet i vår tid så har deras uttryck blivit tešaksúl pešóf, det första ordet betyder resande och det andra salt.
Det språk man hör mest av i Beforeigners är emellertid fornnordiska. Det finns ju en hel del skriftligt material och även tidigare språkforskning som gör att man kan återskapa fornnordiska som skriftspråk ganska väl, även om språket riskerar att bli lite ”högstämt”. Ett problem för Alexander K. Lykke var emellertid att framvandrarna kommer från 1000-talet, medan de flesta källor på fornnordiska är från 1200-talet. Så han fick helt enkelt rekonstruera hur språket skulle ha tett sig 200 år tidigare. Han valde konsekvent de former av fornskandinaviskan som forskare anser vara äldre former av språket. Däremot vet man inte hur språket lät, så för enkelheten tänkte man först ge språket ett isländskt tonfall. När det visade sig att huvudrollen skulle spelas av den finska skådespelaren Krista Kosonen blev Alexander Lykke emellertid eld och lågor eftersom vikingarna antagligen talade med tydliga, rullande -r, precis som i finskan! Så Krista Kosonens uttal blev vägledande för den talade fornnordiskan, snarare än de isländska skådespelarnas uttal.
En speciell svårighet var att konstruera svordomar från hednisk tid. Många av våra moderna svordomar, som ”satan” eller ”helvete” skulle inte förkristna framvandrare använda. En motsvarighet till ”fuck” – streða hittade han på en runsten, och genom att sätta ihop ordet för ”jätte” med ”penis” så skapade han ett eget saftigt uttryck – jotnahreðr. Min egen favoritsvordom är när huvudpersonen Alfhildr med sin fornnordiska brytning emellanåt väser: skitr.
Liknande problem hade man i Vikings när man för den tv-serien också återskapade fornnordisk dialog. Erika Sigurdsson som gjorde den norröna dialogen till Vikingssåg också just svordomar och snuskiga förolämpningar i manuset som ett problem. Två fraser som hon konstruerade:
maðrstroðinn! – fucker!
færðu at moga kellingu sjúka – go bang a sick old lady!
Möjligen kan Vikings och Beforeigners låna in lite fornskandinaviska fraser av varandra? Byta vikingasvordomar med varandra?
Vi får heller inte glömma att det i Beforeignersrör sig om ett fornspråk som talas i en nutid, så språket har såklart påverkats av modern norska. Till exempel har Lykke uppfunnit ordet talafjol som är framvandrarnas ord för smartphone. ”Fjøl” betyder bräda på norska – så ”talbräda”.
I andra fall kanske det faller sig naturligare att låna in ord rakt av som i repliken:
Þú veitzt at þetta er pólitibíl
”Politibil” är ett direkt inlån från norskan i den moderna fornnordiskan, vilket förefaller naturligt. Polis och bil är ju i sin tur låneord, via andra språk, från grekiska och latin. Jämför man med isländska så heter polis ”lögreglan”, men det är nyisländska och inget ord som fanns på 1 000-talet.
Ett av slagorden i serien är ”Nej till tidsism”, vilket skulle översättas till norrönt språk, men eftersom ”nej” inte finns belagt så långt tillbaka fick frasen bli: Stǫðva tiðháttahatrit!– Stanna tid-typ-hatet!
Den kanske mest spännande språket som rekonstruerats för serien är gammelsamiska. De äldsta bevarade källorna av samiska är från 1600-talet, men filmteamet behövde repliker på samiska från 1 000-talet. Lingvisterna fick kontakt med professor Rolf Theil som nyss publicerat en artikel om urnordiska låneord i samiskan och han tog på sig uppgiften att rekonstruera nog med gammelsamiska för en handfull repliker i serien. Så när denna ålderdomliga samiska talas för första gången på 1 000 år så är repliken ett svar på en fråga ställd på fornnordiska: ”Vad vill du honom?”
”Kyssa honom där solen aldrig skiner.”
Lägger vi till andra rekonstruerade fornspråk som talats i filmer de senaste åren, som fornfranska och fornengelska i Vikings, indoeuropeiska i Alien: Prometheus och påhittade ur- eller stenålderspråk som ulamiskan i Kampen om Elden (1981), beama i Alpha (2018) eller atlantiskan i Disneys Atlantis (2001), så ser vi en verklig språkboom för fornspråk.
Man behöver alltså inte blicka ut i rymden eller till fantasyvärldar för att hitta välgjorda rekvisitaspråk, man kan bara gräva lite i den språkhistoriska myllan.
Här bloggar Alexander Lykke, André Dannevig och Julian Lysvik om språken i Beforeigners:
https://beforeigners.wixsite.com/beforeigeners-lang/home/
